Efter 11 år på Musikskolan så börjar man kunna det där med att sitta på scen. Det har varit en hel del konserter med andra ord. Ofta är det mest att sitta där och glo in i noterna och spela de låtar som ska dras. Men ibland får man vara med på de konserter som får en att lé och som är riktigt roliga att spela på. Jag tänker såklart på luciakonserterna som vi var med på i söndags. Den hade en härlig känsla och barnen fick en att fånlé när man sitter där mitt på scen. Okej, jag ska väl erkänna att jag var extremt trött vid den sista konserten och då ska vi inte prata om efteråt. Zombiehuvud är att ta i, de tänker åtminstone. Jag var helt blank i huvudet, benen följde efter de som gick framför mig, vilket slutade i att jag virrade bort mig... När jag satt på scen då vi inte spelade så glodde jag upp i taket, mest för att det var väldigt skönt att se och inte titta. Inte tänka någonting. Det dröjde ett bra tag tills jag insåg att det måste se rätt mystiskt ut.

Så ok, jag var halvt vid medvetandet halva kvällen men annars så var det en väldigt härlig kväll/helg med gött folk. En sak som jag glatt har insett är att det är ganska kul att spela i en orkester med 80 personer då man hela tiden hittar någon som man förut inte har pratat med. Tänk då när vi ska resa i vår! :) Lääängtaaar!! :O

Ibland är utsikten från scen helt ok! :)
och lugn, jag tog inte fram mobilen mitt i konserten, så desperat bloggerska är jag inte haha :D bilden är från repet

Att en bild kan väcka så mycket känslor. Vad säger din mage när du ser den här bilden? Jag känner bara Mäktigt!

Efter spelningen så blev det plugg plugg plugg och lite gottigheter. Ibland när man myser till det tillräckligt så kan man lyckas med att få en härlig pluggning. Det är så härligt när man lyckas göra det riktigt mysigt när man ska plugga. Då blir det nästan... nästan... kul...?

Andreas plugg checklista...

Gottigheter och te- check

Ett tyst rum med lugn pluggmusik. Jag brukar lystna på musik som jag inte kan sjunga med till, yogamusik fungerar bäst för mig. :)
lugn- check!

Hej! Andrea heter jag och jag tycker att choklad är ganska gott. 

Pappsen kom in med en skål popcorn också. Uff!
Det var nog en sådan där "Nu har hon spelat hela dagen och så sitter hon nu i sitt rum och pluggar. Hon behöver en skål popcorn.". Ibland är pappor ganska bra att ha ;)
Jag undrade om han hade körtdamsugaren genom håret men han hade tydligen börjat med "Idol Erik" frillan. Jag blev lite sugen att hänga på. 

Idag var det en heldag i konserthuset. Imorgon är det luciakonsert så det var mycket som skulle övas in, framför allt körteori som åkte fram vid varje 2 minuters paus. Knäna håller fast cellon, boken lutas mot celloryggen och händerna håller för öronen. Kanske inte den bästa pluggtekniken men hey! jag hann faktiskt läsa 2 sidor på 6 timmar. :)

Man levde för pausen vid 5 då vi fick sträcka på benen och vandra till det übermysiga kafét "Fräcka fröken" eller fröken fräken som jag alltid får för mig att det heter. :) Ett modernt kafé med mysig stämning. Där gottade jag mig med en sallad ur salladsbufén (äntligen en bra salladsbuffé i Linköping!) och som alltid en Pago till. :D Jag var lycklig. Efter en mysig fika så gick jag därifrån och värmde händerna med latten. 

Sex timmar med en 200 musiker nöter på orken och huvudet så tur att det finns sådana underbara människor som håller léendet uppe. Imorgon är det på´t igen och jag lever för hoppet om att äntligen få in den riktiga julkänslan. Barn klädda i nisseklädsel, vacker dansare, 100 tärnor med lysande ljus, bjällerklockor, duktiga solister och en strålande Linköpings lucia. Jo, nu är nog julen nära. :)

 

 

Idag var det upp tidigt för att lyssna på mysig lucia musik i skolan. Efter det var det klasskampen och självklart var det våra proffsiga gossar som tog hem vinsten i form av massa godis och en gravering i "klasskampsbucklan" som tas fram en gång per år.

Killarna körde två låtar med sitt dansband "Bernt robertz". De verkade ju ha tränat väldigt mycket och vad dommarna inte fick veta var att de inte övat inför klasskampen utan det är deras projektarbete i musik. 

 

Jag har använt mig av iTunes och iPod i snart 5 år. Jag har alltid gnällt på mig själv över att jag är så lat och aldrig rensar bland mina låtar men nu har jag kommit på att det är bara bra att jag aldrig har gjort det. Nu sitter jag och njuter av gamla "hitar" som man då avskydde efter ett tag men som nu är som nya. Dessa låtar älskar jag just nu och jag hoppas att jag aldrig kommer tröttna på dem igen!

En liten top 10 lista..

Jag måste berätta en väldigt onödig sak. :D Jag bytte igår strumpa till iPoden till en i grönt (nu snackar vi spänning i vardagen for real). Varje gång som jag idag har fingrat på iPoden så har jag fått samma glada känsla. Jag blir nämligen glad när jag ser den röda iPoden med den gröna strumpan och jag tror nu att det beror på att det är jordgubbsfärgerna haha! Och jordgubbar blir man ju glad av. Eller hur? Jordgubbar= sommar= lycka!
Varje gång jag ser på den så ler jag lite inombords. Lite pinsamt men sant och nu vet ni det! :D There, I said it.

Erkänn nu! Visst tänds det en liten sommarkänsla någonstans där inne!?
Om inte så skyller vi på min kassa mobilkamera!

Ja, idag stod Riskettan på to do listan. Trodde den skulle vara väldigt obehaglig då jag konsigt nog inte tycker om inzoomade bilder på sönderslitna lik. Men den var snarare extreeemt lång och seg. Tråkigt tråkigt men nu är den gjord och jag känner att jag har spenderat mina 750 spänn vist. :/ Sofia var med och gjorde förmiddagen något mer uthärdig. När vi tillslut blev klara så traskade vi in mot stan för en lyxlunch på den indiska restaurangen Yogi. Mumma kardemumma! Efter det rullade vi ut med ett léende.

Vad har jag lärt mig under dagen?
- Vill du undvika att behöva svara på en jobbig fråga, titta inte upp i taket eller på fåglarna utanför fönstret.
- Ät inte kola när du sitter i ett rum med mycket folk och då läraren står precis bredvid dig hela tiden. Då är det inte kul med kola mellan tänderna!
- Östgöta Brandstodsbolag betalar ca 75% av din första bilförsäkring om du går på en timmes undervisning och lovar att du aldrig aldrig kommer att köra onyktert i ditt liv.

Efter att ha försökt ta en bloggbild på Sofia ett antal gånger så slet hon åt sig kameran istället. No more discussion. 

Men vad har jag för bordsskick igentligen? Sitter lite sunkigt med armbågarna på bordet och besticken lite överallt. Det här duger inte. 

Ibland tvekar jag starkt på att jag verkligen var vaken under klockundervisningen i lågstadiet. På kvällen när huvudet är lite lagom grötigt så sneglar jag alltid på väckarklockan för att se att den är på och att den står på rätt tid. Imorse hade jag sovmorgon med en timme. Jag bestämde mig igår för att jag ändå skulle gå upp vid halv sju. Jag planerade hur jag skulle ta med täcket till soffan, hälla upp ett glas juice och mysa i soffan framför "Vakna med The Voice". En hel timme! Underbar start på dagen tänkte jag.
Klockan ringde imorse och jag gjorde precis som jag hade planerat. Släpade med mig täcket och hasade fötterna mot köket och juicepaketet. Sedan bäddade jag ner mig i soffan med min juice. Jag njöt av tanken att få sitta och titta på mitt favoritprogram (ja, iaf på morgonen) i en hel timma. Ingen stress!
Jag satt där i ungefär tio minuter tills jag fick syn på klockan. 7.40. Hm sju och fyrtio. Hmmm... Jag ställde ju klockan på 6.30. Då borde väl klockan vara 6.40 nu? Hmmm. Samtidigt som hjärnan började vakna till liv så började jag också sakta inse att något var fel. Nej, klockan är inte tjugo i 7, den är något annat. Ett tag förnekade jag det. Jag ville inte veta om att klockan var tjugo i 8. Jag ville sitta kvar i soffan och mysa i en timme. Men tillslut insåg jag att medans jag satt och förnekade tiden så blev jag mer och mer sen. SHIT! Jag har ju bråttom i så fall! Godmorgon.
Det blev en kortare frukost och när jag ätit så insåg jag också att jag hade inte duschat. Kutar ner för trapporna och stampar irriterat medans jag väntar på att varmvattnet ska vara så vänligt att komma. Upp igen och kletar lite snabbt i ansiktet. Tandborsten fick inte nå till sitt lilla "brrr brrr nu har du borstat i 2 minuter, nu har du borstat lagom länge enligt svensk tandläkare" utan nu nöjde jag mig med EN minut. Ja, det fick väl gå för den här gången!
På med jackan och jag halspringer till bussen. Som alltid när jag springer till bussen så får jag ändå stå och vänta där i 5 minuter. Visst är det för underbart när alla klockor i huset går olika?

Myser i soffan med ett varmt täcke

Lyckligt ovetande

Fem minuter senare flyger jag upp